Förlåt
2010-04-11 19:23:31Förlåt för att jag har varit så dålig på att skriva den senaste tiden, men har asmycket att göra. Håller på att ta körkort vilket faktiskt kräver sjukt mycket energi. Imorgon på morgonen bär det av till Sunne igen för körlektion, är ju snart dags för uppkörningen så det gäller att ligga i. Har i allafall fixat teorin. Nu skulle ha sett hur glad jag blev när jag klarade provet (Y) omg! Kan bara säga att jag är inte precis avis på er som har det kvar. Fy fasen vad nervös jag var! Men jag lyckades :) så hoppas att jag snart har mig ett körkort. Skönt att kunna ta bilen någon gång till skolan för att underlätta lite. Kommer känna mig så himla fri när jag får det där jäkla körkortet.
Var till Sunne förut och hälsade på släkten. Efter en stund åkte jag och mamma till morfar för att hälsa på honom., han mår nämligen inte alls bra. Han låg och lyssnade på fotboll på radion, vilket han även berättade för mig och mamma. Personalen sa att han var lite bättre, men att att går i vågor.
Vi var bara där en snabbis för att se hur det var med honom. När vi väl kom hem så fick mamma ett samtal ifrån de som tar hand om morfar. De berättade att han inte alls var bra och att det kanske är dags nu.
Det känns nästan som om han har väntat (något undermedvetet) på att han skulle få se mamma en sista gång innan han kände att han kunde släppa taget. Han är ju fortfarande i livet, men kanske inte så länge till så vi kanske får åka ner nu igen. Tycker så synd om honom. Min moffa :(
Var till Sunne förut och hälsade på släkten. Efter en stund åkte jag och mamma till morfar för att hälsa på honom., han mår nämligen inte alls bra. Han låg och lyssnade på fotboll på radion, vilket han även berättade för mig och mamma. Personalen sa att han var lite bättre, men att att går i vågor.
Vi var bara där en snabbis för att se hur det var med honom. När vi väl kom hem så fick mamma ett samtal ifrån de som tar hand om morfar. De berättade att han inte alls var bra och att det kanske är dags nu.
Det känns nästan som om han har väntat (något undermedvetet) på att han skulle få se mamma en sista gång innan han kände att han kunde släppa taget. Han är ju fortfarande i livet, men kanske inte så länge till så vi kanske får åka ner nu igen. Tycker så synd om honom. Min moffa :(
Kommentarer
Trackback