Måste berätta om när Jag, Anna, Helen och Sandra var iväg och åt kinamat.

Jag, Helen och Sandra var givetvis där i tid, men Anna, hon skulle tryga i hemmet hon. Gissa vad hon gör när man ringer efter henne då? Jo nog fan ligger hon där hemma och skurar trappan! Jisses..
När vi väl ätit klart, skuttar Helen och Sandra iväg mot klingevi och jag tillsammans med Anna går ut mot hennes cykel. Anna tittar på mig helnöjd, som ett barn på julafton. "Vad är det Anna?" Anna svarar lyckligt "jag har hittat ett par vantar" Jag trodde då att Anna hittat dem hemma i en låda eller i badkaret eller vart tusan hon har sina saker. "Men gud, de var riktigt fina också" Anna svarar "Jaa sånna jag alltid har önskat mig" Efter ungefär 20 minuters prat om hur bra de där vantarna var kommer Helen gående. "Var är mina vantar?" Jag tittar ner på Anna och ser hur hela världens rasar för henne. Jag börjar skratta för full rulle när jag inser att Anna tog dem från Helen inne på kinan. När jag står och skrattar så diafragman hoppar i magen på mig står Anna och är totalknäckt "Meeeen, jag som villa ha sånna vantar.. Snyft"

Man har alltid roligt med Anna, så är det bara.